|
Historia Frieserhästen är en mycket gammal ras som härstammar och har fått sitt namn ifrån Frieserland i Nederländerna. där har man hittat lämningar efter hästar, dessa lämningar tros komma från 1000-talet före Kristus och de är mycket lika dagens friesiska häst till byggnaden. Frieserhästen har under långa tider varit mycket omtyckt för sin styrka och intelligens. Den användes i krig redan runt Kristi födelse, och även i korstågen på 1100-talet. Under krigen på medeltiden var rasen mycket populär som stridshäst. Det var hingstarna som fick uppgiften att bära riddarna i krig, och man anföll alltid i trav. Ungefär vid denna tid tyckte man att rasen behövde förädlas, så man förde in orientaliskt- och andalusiskt blod. Utseendet på rasen påverkade dock inte så mycket på rasens utseende, och hästarna ser ungefär lika dana ut än idag. I Holland använde man frieserhästen som draghäst, ofta till att dra slädar över de frusna kanalerna. Utrotningshotad... Frieserhästen är även en mycket duktig travhäst, och det har bidragit till att rasen höll på att dö ut. Det avlades mindre och mindre på den tyngre hästen, eftersom alla koncentrerade sig på den lättare varianten. Rasen höll på att dö ut. I slutet av 1800-talet öppnades en stambok för frieserhästen. När man år 1879 skulle diskutera stamboksupplägget för friesern var avelsmaterialet mycket dåligt och antalet hästar i aveln bara minskade. År 1913 var rasen så långt nedgången att det bara fanns tre hingstar registrerade. För att rädda rasen importerade man oldenburghingstar för att hjälpa till med återuppbyggnaden av frieserrasen. Tack var ett samarbete mellan några uppfödare lyckades man rädda rasen, för den här gången… I mitten av 1900-talet fanns endast 500 ston införda i stamboken, och endast tre hingstar var i avel, dessa var Tetman 205, Age 168 och Ritske 202 Preferent. Alla dagens frieserhästar härstammar från dessa tre. Man startade en ny avelsförening 1954 för att rädda rasen. Drottning Juliana blev föreningens beskyddare, och hon tillät föreningen att kalla sig kunglig (Royal Friesch Paarden Stamboek, eller på svenska Kungliga Frieserhäststamboken) ...Räddningen Frieserhästens räddning blev andra världskriget. Då behövdes det arbetshästar på gårdarna, och draghästar till transporter p g a bristen på fordon och drivmedel. Man avlade därför för att få fram en tyngre häst. Idag har man åter börjat avla fram den lättare typen av frieserhäst eftersom den används mer och mer till ridning. Frieserhästen används främst till dressyr och klassisk dressyr. Men den är även idag en mycket omtyckt körhäst. Utseende Frieserhästen har en mycket stolt hållning. Dagens avelsmål är att få fram en häst med långa linjer, dvs. lång hals och lång rygg som ger elasticitet. Den vanligaste mankhöjden är mellan 160-165 cm, men den kan vara mellan 150 och 170 cm. Huvudet ska ge ett ädelt uttryck och ha rak eller konkav nosrygg. Näsborrarna ska vara stora, öronen korta och spetsiga, örontopparna ska peka inåt mot varandra. Blicken ska vara lugn men alert. Halsen ska vara högrest, välvd, muskulös, lång och dessutom vara väl ansatt och ha en böljande man. Rasen är nästan mest känd för sin rika hårväxt. Den har ofta lång och tjock man, svans och hovskägg. Manken ska gå i ett med halslinjen och idag strävar man efter att få fram en tydlig manke som inte skiljer allt för mycket från en vanlig halvblodshäst. Ryggen är ganska lång, vilket bidrar till elasticitet. Bakdel, flanker och bål bör vara ganska runda, länderna ska vara breda och korset ska vara stupande och muskulöst. Svansen ska vara väl ansatt. Bröstkorgen ska vara lagom bred och djup. Bogarna ska vara långa och välliggande. Benen ska ha tydliga leder, breda hovar samt hovskägg på baksidan och ned över hoven. Friesern är känd för sin utstrålning och ska röra sig med stolthet. Den har höga knärörelser och ett långt steg som ska vara aktivt. Frieserhästen är alltid svart (med en mer eller mindre brun nyans), den får inte ha några vita tecken förutom en liten vit stjärn i pannan. Rasen har ett mycket bra lynne. Den är gladlynt, lojal, förståndig och väldigt lätthanterlig i de flesta sammanhang. Det är dessa egenskaper tillsammans med det vackra utseendet som gjort frieserhästen till en så omtyckt ras! Allmänt Svenska Frieserhästföreningen bildades 1992. (Källa: Svenska Frieserhästföreningen, Aftonbladet, Bonniers Stora bok om hästar, Bonniers stora hästlexikon)  Kreles sommaren 2003 |